Stiftelsen Julie Löfvenskiölds fond

-Testamente den 10 maj 1848- § 10, 43:0 c) Räntan af hwarje stipendium skall tilldelas Adolph och August Coyet och efter dem deras manlige efterkommande såsom understöd till deras barns uppfostran, och uppbäras, äfwen omfadren är död eller under tiden aflider, intill dess det yngsta barnet uppnått en ålder av högst Tjugu (20) år. d) Finnes då någon son inom hwarje gren, som är gift, så skall han uppbära räntan i förenämnda ordning, men om han är barnlös eller ingen son finnes i den grenen, så skall så länge ett sådant förhållande fortfar räntan läggas till capitalet och dorifrån sedermera icke skiljas. e) Skulle den händelsen inträffa, att Capten Adolph Coyets eller Capten August Coyets gren på den manliga linien utslocknar, så skall, om döttrar finnas i den utslocknade manliga grenen, räntan tillfalla den så länge de lefwa, men wid deras inträffade död, skola begge stipendierna sammansmälta till ett, och derifrån sedermera icke skiljas, samt räntan deraf tillfalla den efterlefwande grenen, på sätt här förut är nämndt. f) Om äfwen den sista grenen på manliga linien utslocknar och döttrar finnas, så skola de så länge de lefwa, uppbära räntan af detta stipendium. g) I en sådan händelse skall, vid dessa döttrar död, capitalet öfverlämnas till Högl. Riddarhus Directionen, som höggunstigt lärer täckas taga det under sin vård och dermed förfara på följande sätt neml: h) Att det förvaltas på sätt det här förut uti 10 §. 27 punkten under Litt. a är stadgadt. i) Att deras bildas 2ne lika stora uppfostringsstipendier. k) Att räntan af hwarje stipendium med afdrag af Twå procent för förwaltningsbestyret, af Directionen utdelas till 2ne den mest behöfwande slägter, som kunna räkna till stamfar, antingen min, Löfwenskiölds, framlidne fader, eller till stammor min framlidna syster, i lifstiden gift med Friherre Abraham Leijonhufvud, och hwilka äga att uppbära dessa stipendier i samma ordning, som här ofwan är förordnadt för Coyetska slägten. l) Att om dessa slägter på manliga linien utslockna, dessa begge stipendier tillderas twenne andra behöfwande slägter. m) Och slutligen, att Högl. Riddarehus Directionen behagade wid deras bortgifwande föreskrifwa hwad som wid ansökningar skall iakttagas, wid samma tillfälle, som ledigheten i Tidningarne kungöres. -Tillägg i testamente den 29 juni 1850- Tillförtydligande af stadgarne i 10.§.43 punkten utaf ovfvan åberopade, min och min salige mans testamentariske disposition skall iakttagas: att, då wi endast afsett bildandet av twenne upfostringsstipendier, eller ett för hwardera af mina Brorsönder Adolph och August Coijets ättegrener, så skola i en framtid dessa stipendier icke utterligare kunna delas, utan endast tillfalla den älfste af hvarje gren, Börande altså från min aflidne Brorson Adolph Coijets sons räkning räntan af det ena stipendiet användas till dess han upnått tjugu år, hvarefter afkastningen af samma fond ej ifrågakommer att utdelas förr än han inträdt i gifte, och då till uppfostran först af hans äldste son o.s.w. Liksom efter min Brorson August Coijets död samt efter det att hans yngste son upnått tjugu år, stipendiet för den grenen disponeras af hans äldste son, då denne nemligen inträdt i ägtenskap och får en son. Skulle äldste ättemannen utaf Adolf eller August Coijets afkomma icke hafva någon ägta son inom här fastställde ålder att uppfostra, så trillträder den ätteman, som närmast är och sådan son har, till åtnjutande af stipendiet, hvilket dock yngre ätteman är skyldig afstå till äldre, så fort denne sednare sig gifter och får någon son; så att de tvenne till förmån för nämnade mine brorsöners descendenter stiftade stipendier alltid skola användas såsom uppfostringshjelp till den äldste i hvardera ättegrenen, warande i ålder från ett till tjugu år. Hvad dessa upfostringsstipendier i öfrigt angår skola föreskrifterne i min salige mans och mitt gemensamma testamente länga till efterrättelse.